Kvidinge Sockens Hembygdsförening 1952 – 2002

Ulla Condelius, 2002-04-04

Föreläsningsföreningen i Kvidinge kom en gång att stå fadder till Hembygdsföreningen. Så här gick det till:

Upprinnelsen var en extra föreläsningsafton i okt 1951, där man lade fram förslag om att bilda en hembygdsförening och en plan för att bedriva arbetet.

Enl det upprop, som distribuerades i jan 1952 skulle en hembygdsförening i Kvidinge ha två uppgifter. Jag citerar:

  • ”dels att söka få fram en bild av gångna dagars Kvidinge
  • dels att söka bevara en bild av våra dagars Kvidinge åt kommande generationer”

Den första styrelsen kom att se ut så här:

  • Otto Stenow, kyrkoherde, blev ordförande
  • Nils E Erlandson, v ordf
  • Joel Bjerle, sekr
  • Lennart Jönsson, v sekr
  • Ivar Granstedt, kassör

övriga ledamöter utan funktion:

  • Albin Pålsson
  • John Göransson
  • Ernst Nilsson
  • Gertrud Cedervall

Program samt stadgar antogs och vidare fastställdes att namnet skulle vara: Kvidinge Sockens Hembygdsförening. Ca 100 personer hade tecknat medlemskap. Årsavgiften skulle vara kr 4:-. För övriga medlemmar i samma familj kr 2:-.


Fr o m nu kan vi följa föreningens utveckling i protokollen.
Vi skall göra några nedslag längs den 50-åriga vägen:

NU ÄR DET 1957, och föreningen har för första gången satsat på ett större evenemang, nämligen en utställning. Den nyuppförda skolan i Kvidinge ställer sju salar till förfogande och expos en kommer att omfatta hemslöjd, Kvidinge-keramik, fornminnen, fotomontage från gamla Kvidinge, gåramålningar och modern konst, dvs Torsten Anderström och Ingemar Salebrandt. Kyrkoherden inviger och solen strålar, denna den 15 juni. 1038 personer besöker under två dagar utställningen, och kassabehållningen blir 1 376 kr.

Värt att notera samma år är den försöksutgrävning under landsantikvariens ledning, som göres i den s k Källarbacken i Kärreberga, där enligt traditionen Kärreberga kyrka en gång legat. I stället för kyrka finner man en större forntida grav.

Vidare detta år har kyrkofullmäktige beslutat inreda församlingshem i Gyllenbielkeska hospitalet. En del av utrymmet skall få disponeras av hembygdsföreningen.

Medlemsantalet har nu ökat till 155.

Den 20 sept 1959 är det tid att inviga det museum, som inrättats i norra delen av Gyl1enbielkeska Hospitalet. Samlingarna, som presenteras för publik och inbjudna gäster har ställts i ordning av expertis från Lund. Museet skall hållas öppet varannan söndag vid sist mässa kl 14.45 – 16.30. Entréavgiften sättes till 0:50 för vuxna. Barn går fritt, och föreningen skall betala kr 50:- i årlig hyra för lokalerna.

Medlemsantalet är nu 178.

1962 är det ombyte på ordförandeposten. Kyrkoherde Stenow drar sig tillbaka och in på scenen träder nu Nils E Erlandson, disponent. Nils Erlandson är en stram herre, som styr sin styrelse med stram hand. Men han är också en mycket kunnig och framsynt person. Han skall göra föreningen stora tjänster. Han gräver i arkiven, han forskar och han skriver och har sin hand med i det mesta som sker. Han är utställningskommissarie och museiintendent, han är hantverkare och han är talare. Och han skall komma att kröna sin hembygdsvårdande bana med en storartad donation, nämligen hallen, där vi just nu befinner oss.

Detta år är det också 10-årsjubileum, och Kyrkorådet erbjuder föreningen Klockargårdens stall och loga att disponeras utan hyreskostnad för redskap, jordbruksmaskiner, åkdon m m.

Monumentet över kronprins Karl August, som varit nedmonterat sedan 1958 har nu restaurerats, och invigning sker i juli 1967. Landshövding Petri inviger, professor Jörgen Weibull högtidstalar. Hemvärn och scouter bildar hedersvakt och efteråt blir det kalas i församlingshemmet. Kommunalfullmäktige rycker ut och beslutar svara för kostnaden, kr 4 000. Lagom till invigningen utkommer skrift nr III i vår serie, som behandlar just monumentet.

Detta år är medlemsantalet 262 och museet noterar 800 besökanden

På 70-talet händer en del med museet. Samlingarna inventeras och katalogiseras med hjälp av utomstående expertis. 1978 omfattar samlingarna 2 800 registrerade föremål.

Ett remarkabelt år är 1979. Detta år får föreningen mottaga två stora donationer. Först och främst är det Berit och Nils Erlandson, som till föreningen överlämnar fastigheten Fasanen 15, Templargat 5, dvs f d Kvidinge Konsertsalong, f d IOGT-lokal, f d biografen; Biorama, f d lagerlokal plus kr 50 000. För ändamålet grundas en särskild stiftelse för att ta hand om renovering av byggnaden samt för framtida fastighetsförvaltning. Stadgar för Stiftelsen antages, och en första styrelse utses med ansvar inför föreningens årsmöte. En insamling bland medlemmarna ger 36 000 kr, och så har Hembygdshallen blivit ett begrepp. Nu vidtar ett spikande och hamrande, ett målande och fejande och många frivilliga krafter är i farten, och nästa år står Hallen klar att invigas.

Ytterligare en stor gåva får föreningen detta år, då dr Mattias Olofsson i Lund, bördig från Kvidinge, donerar sin boksamling om ca 9 000 band, varav många rariteter plus 15 000 kr till ”böckernas vård”. Böckernas vård anförtros omedelbart två kunniga damer, Stina Jönsson och Brita Olefeldt, som katalogiserar samlingen, som så småningom skall komma att placeras på 2:a våningen i Hallen.

Detta år är medlemsantalet 435 och museet registrerar 1000 besökanden.

1980, den 9 maj inviges Hembygdshallen. Detta sker med vederbörlig pompa och ståt och med press och honoratiores på plats. Landsantikvarie Werdenfels inviger och hovpredikant Rosenberg högtidstalar.

Nu händer det denna höst, att någon får en idé och att några andra utvecklar den. Iden formaliseras i något som kommer att kallas ”Programkommitté för Torsdagskvällar”. Att just torsdagen av alla veckans dagar fick ge namn åt kvällarna berodde på att i det föreningstäta och aktiva Kvidinge var det endast torsdagen som inte var upptagen. Med Lars Olefeldt som primus motor inleder nu torsdagsserien sin framgångsrika verksamhet. I över 20 år har nu ”kvällarna” glatt sin publik med utställningar, föreläsningar, film, teater, musik, med allt detta som donatorerna en gång tänkt sig att Hallen skulle användas till. Denna verksamhet i Hallen har ju även bidragit till att ge Kvidinge en kulturell profil.

1986 och 1987 utkommer skrifterna nr V och VI i vår serie, dvs ”Pottemakare i Kvidinge” och ”Karolinens Testamente”, den senare kommer att bli en storsäljare.

90-talet kommer att bli ett händelserikt decennium.

1992 40-årsjubilerar föreningen. Samma år får föreningen ett erbjudande från Sparbanksgruppen Skåne om att överta vissa inventarier från gamla banklokalen som kassakista, styrelsebord plus 12 stolar, fotografier, tavlor m m. I vår skriftserie kommer nr VII, ”Handel och Hantverk i Kvidinge i gången tid” ut av trycket och beslut tas om att inrätta ett speciellt ”bankrum” i museet.

Detta år är medlemsantalet 414.

Ett stycke ängsmark i Maglaby med värdefull flora får föreningen i sin vård 1993. Tillsammans med Söderåsens Natur inventeras floran. Ängen arrenderas av Godsförvaltningen på Vrams Gunnarstorp, och fr o m detta år kommer föreningen att där fira Ängens Dag varje juli månad med lieslåtter.

Från 1994 kan noteras att kyrkogårdarna i Kvidinge och i V Sönnarslövs gamla kyrkby inventerats och dokumenterats. Ett ”Stenqvist-rum” inrättas på museet, och föreningen får mottaga en donation om 50 000 kr ur Agnes Perssons i Stackarp dödsbo.

Nästa år genomför Riksantikvarieämbetets representant, som heter Bo Lindow, en inventering av fornminnen i Kvidinge, som så småningom skall utmynna i skrift nr VIII i vår serie med samma namn, dvs ”Fornminnen i Kvidinge”.

Arkivet, som sedan några år tillbaka fört en ambulerande tillvaro, får 1996 sin fasta placering i ett brandsäkert utrymme bakom köket i Hallen.

Nya stadgar, som ersätter de gamla från 1952, antas av årsmötet i mars 1997.

Vi är nu framme vid år 2000. Detta år för föreningen ett större projekt i hamn, nämligen förslag på namn på vägar i kommunens ytterområden. Förslaget har initierats av Kultur- och Fritidsnämnden men utarbetats av föreningen, som fått uppdraget. Bakgrunden är uppbyggandet av ett rikstäckande adressregister. Resultatet blir ett 70-tal nygamla namn på vägar. Dessa gamla namn är ju en viktig del av vårt kulturarv.

Nu har föreningen 408 medlemmar och museet registrerar 1 100 besökanden. Medlemsavgiften är 50:- kr per person och år.


Förutsättningen för en förening som vår är de många entusiastiska och arbetsvilliga medlemmarna både inom och utom styrelsen. En rad av eldsjälar ser man avteckna sig längs den 50-åriga vägen:

Här är Joel Bjerle, sekr 1952 – 1961
och här är Ivar Granstedt, föreningens kassör mellan 1952 och 1974, ivrig tillskyndare till och föreståndare för museet.

Lennart Jönsson, föreningens sekreterare under många år – han forskade och skrev.

Nils Erlandson, ordf 1962 – 1981, har jag redan nämnt.

Hervid Jönsson, ordf 1981 – 1987.

Lennart Olsson, även han kassör under många år, forskare och skrivare. Ur hans penna emanerar storsäljaren ”Karolinens Testamente” – andra upplagan kom i höstas – samt ”Handel och Hantverk i Kvidinge i gången tid”.

Och så Ingvar Månsson, ordf 1987 – 1996, som med sin eminenta kamerakonst dokumenterat Kvidinge-bygden.

Låt mig till sist inte glömma Emil Wilhelmsson. Han levde mellan 1868 och 1958 och gjorde en pionjärinsats som upptecknare och skildrare av allmogens liv. Om just detta handlar skrift nr II i vår serie.


Jag har nu mest uppehållit mig vid en rad mer spektakulära milstolpar. Vardagsslitet ser något annorlunda ut. Där handlar det om ett ständigt pågående underhåll av byggnader och materiel. Det är innertak, som skall målas, parkett skall slipas, utrustning och apparatur skall kompletteras eller bytas ut, larmsystem säkras. Men det handlar även om planering av verksamheten och om ekonomi. Hembygdsvård kräver hur många villiga armar som helst – och pengar därtill.

Man kan säga att föreningens verksamhet vilar på i stort sett fyra hörnpelare: årsmötet, museet, Hembygdshallen och de aktiviteter, som är förknippade med denna samt ett arkiv, som är öppet för forskning.

Vid sidan av ryms en rad aktiviteter: I Maglaby brinner en eld varje 30:e april. Denna gamla tradition med elden och sången samlar varje år stora skaror. Och så är det torpvandringar och kyrkogårdsvandringar, det är exkursioner och studiecirklar. Många aktiviteter är samarrangemang med Kultur- och Fritidsnämnd, Studieförbundet Vuxenskolan och Församlingen. Exempel på det senare är kyrksöndag och hemvändardag. Från allmänheten möts föreningen av god respons. Som exempel kan nämnas att under förra verksamhetsåret besökte ca 3 700 personer något eller några av föreningens arrangemang.

En styrelse bestående av 12 ledamöter leder verksamheten. Vid sidan avarbetar en rad kommittéer och arbetsgrupper, var och en med sin specialitet som Programkommitté Torsdagskvällar, museikommitté, skriftkommitté osv, som rapporterar till styrelsen. I spetsen för styrelsen står Stig Jönsson, ordf sedan 1996.

Föreningen åtnjuter visst kommunalt anslag men lutar sig också mot ett antal vänliga sponsorer. Den största inkomstkällan utgöres dock av medlemsavgifter. Vi har f n 406 medlemmar.

Till sist:
Föreningens ekonomi är god och föreningens förhållande till övriga lokala organisationer är gott.